Syftet med uppsatsen är att bättre förstå på vilket sätt Paulus använder sig av begrepp från offerkulten som metaforer och hur vi kan anta att dessa uppfattades av människor under Paulus samtid. Genom att tillämpa konceptuell metaforteori på Paulus användning av offerspråk i Rom 12:1 och 15:16 där Paulus talar om etisk livsföring respektive sin egen mission och därefter konceptuell blandteori på texten i Rom 3:25 där Paulus talar om Jesus död, försöker jag visa på den retoriska funktion som Paulus offerspråk har när det kombineras med metaforer från de tre helt andra domäner/områden som Paulus använder sig av i Rom 3:25. Jag försöker förstå vilka känslor och associationer som användningen av dessa meta-forer från fyra olika och på den tiden välkända områden/domäner tillsammans kan ha väckt hos Paulus läsare/åhörare.Min slutsats är att Paulus användning av metaforik från de fyra olika domänerna (offerkult, martyrskap, rättsväsendet, slaveri/fångenskap) kan ha väckt en känsla av frihet och befrielse hos de tidigkristna (hedningar och judar). Paulus användning av offermetaforer i kombination med andra metaforer i Rom 3:25 kan ha förmedlat att Gud genom Jesus död visar att alla som följer Jesus (liv, död och uppståndelse) är fria från dom och synd, fria från krav på laggärningar, jämställda och kan leva ett rättfärdigt liv i gemenskap. Inte för att Gud behöver eller kräver något offer utan som en möjlighet att börja ett nytt rättfärdigt liv i enlighet med Guds vilja. En känsla kan ha väckts om att vara fri från synd, skuld, straff och förtryck. En känsla av frihet som innebar ett nytt sätt för människor att vara mot varandra i gemenskap där alla vill arbeta tillsammans för en bättre värld, en värld som bygger på allas lika värde, ett etiskt förhållningssätt och med Jesus som förebild. Paulus förklarar i Rom 3:25 hur Gud visar sin rättfärdighet, det handlar inte längre om laggärningar utan om Jesu Kristi efterföljelse.