Den här uppsatsen undersöker om och hur Svenska kyrkan använder sig av försoningsbegreppet i sin medienärvaro. I resultatet av undersökningen framkommer att medieunderlaget är tunt. Ett fåtal artiklar behandlar försoning och inte någon artikel förklarar försoningsteologin explicit. I studien analyseras datamaterial från Svenska kyrkans medienärvaro vad gäller försoning under en tolvmånadersperiod i nationell, redaktionell media. Förekomsterna i media har observerats och studerats i ljuset av luthersk försoningsteologi. Resultatet av medieanalysen diskuteras sedan i relation till teorin om media som agendasättare. Studien i sin helhet visar att det finns utrymme att öka närvaron i medier när det kommer till försoning.