I denna skildras en övergripande bild av sånghäftet Communios tillkomst, innehåll och avtryck. Det visar tydligt att sånghäftet hade en avgörande betydelse både under och efter mötet. Även kyrkofamiljer som inte var vana vid församlingssång tog intryck. Communio var inte det första ekumeniska sånghäftet, men det bidrog till att etablera den ekumeniska sången som en självklar del i den ekumeniska rörelsen framöver. Teologiskt betonades enhet, inte skiljelinjer, i urvalet av psalmer från olika kyrkotraditioner och tider. De valdes som ”hjärtats teologi” och många av dem härstammade från reformationstiden och romantiken. Två av de lutherska psalmer som ofta sjöngs visar att dogmat och dikten kan bäras av melodin bortom lärostrider, vilket är en teologisk markör i sig: ”Vår Gud är oss en väldig borg” och ”Ack, saliga dag”. Båda handlar om gudsriket, om Gud som beskyddar de sina och ska komma åter, medan Satan får fly. För lutheraner, presbyterianer och anglikaner var psalmsång välbekant, för ortodoxa var den främmande. I det material jag har undersökt är det emellertid ingen som beklagar den gemensamma sången; tvärtom berättar många att just detta satte de djupaste spårenoch gav lärdom om varandras kyrkofamiljer.